n0useforaname

Blickar upp mot den kollosala vita i deras rymd,
Ägget.
En omfamnande förhårdnad,
skyddet mot mänsklighetens fruktansvärda Jag.

Jag är inte en av dem,
En av dem är inte jag.
Mitt ägg är dess gula,
mjuk, seg, slemmig.

I min hand håller jag den kantiga varma,
Solen.
Hård som sten, eller?
För dig, för dem, molekylens molekyl,
Det ligger i betraktarens ögon.

Du är inte en av mig,
En av mig är inte du.
Sparka på den som ligger,
Om du var av värde nog för en sån så bra som jag.

Illusioner.
Vetenskap.
Träpåk.

Omvänd det omvända och vänd det igen,
Du är välkommen hälsad.
Ta min hand och släpp den.
Mellanrummet av intet är länken mellan Två,
Tre, Fyra, Fem, Tusen.

Jag blickar ner mot den lilla färgade i min rymd,
Jorden.
Du är en av mig men jag ej av dig,
Mitt förnuft är din galenskap.
Omvänd det omvända och vänd det igen,
Nej, Du kommer aldrig passa in.